Två sätt att resa
St Martins flygplats är en av de mest trafikerade i hela Karibien. Varje dag lyfter mängder med plan, varav flera är stora jumbojets, med kurs på framförallt USA och Europa. Precis efter take-off, inte mer än några hundra meter efter startbanans slut, flyger planen ut över Simpson Bay Lagoon där de flesta båtarna ligger ankrade. Ett eventuellt samtal ombord måste tystna för en stund varje gång ett större plan startar och vrålar iväg över masttopparna.

Kan kontrasterna bli större än så? Antingen kliver man på ett plan härifrån och är hemma på mindre än ett dygn. Minimal ansträngning, kolla lite film, äta lite flygplanskäk, byta i Paris, sen är man hemma. Eller så ligger man för ankar med sin båt här några veckor, förbereder båt och utrustning och handlar massor med mat och dryck för att sedan segla i 25 dygn över Atlanten till Azorerna! Och då är man bara halvvägs…

Det kan faktiskt kännas väldigt lockade att köpa sig en flygbiljett och vips vara hemma utan besvär. Att segla hem är en utmaning, det känns ganska skrämmande och man vet att det kan bli tufft. Innan man är hemma igen kommer det ha varit kämpiga kryssar, problem med prylar som krånglar osv, det kan man nog vara säker på. Till det kommer rädslan för att drabbas av riktigt dåligt väder eller riktigt allvarliga problem med båten.

Det skulle naturligtvis gå att sälja båten här eller till och med att skeppa hem den – det är flera som gör det faktiskt, även om det ekonomiskt inte är någon bra ide´. Fast främst är anledningen till att vi seglar istället för flyger hem såklart att vi vill! Det är mycket kvar att se på vägen hem, vi ser fram massor emot både Azorerna och England och blir vädret bara ok så kommer även seglingen att bli härlig. Det känns också viktigt att ”gå i mål” och avsluta det här projektet ordentligt. Vi är inte i mål förrän både vi och Night är tryggt hemma igen.