Framme i Las Palmas - summering av resan hittills
Framme i Las Palmas, Gran Canaria. Snacka om stort delmål. En tredjedel av vårt lediga äventyrsår har gått och målet för hela seglingen från Sverige ner genom (runt) Europa är nått. Las Palmas har det pratats om sedan vi kom på den här idén, som utgångspunkt för atlantöverfarten och som kanske det viktigaste delmålet på hela resan, förutom St Lucia i Karibien såklart. Så känslan när vi vandrat runt på bryggorna här och sett fler och fler ARC-båtar samlas är lite speciell.

Så vi tänkte det kunde vara dags att summera resan hittills litegrann. Vi har haft det mestadels väldigt bra, det har ni säkert förstått av tidigare texter och nyheter. Men enbart en njutning är det ju ändå inte att långsegla. Detta är ett spännande äventyr och en utmaning, inte i första hand en skön semester - och så har vi också upplevt det. Visst finns många lata stunder, det är ju i sig ett viktigt syfte med resan att ta det lungt, varva ner och må bra, men det är också strapatser, problemlösning, båtpyssel och såklart alla de vanliga vardagsysslorna (handla, laga mat, tvätta, städa - you know).

Vädret har varit mycket blandat, allt från eländes motvind i Sverige och regnrusk i Skottland till det underbara sommarvädret i Spanien/Portugal. Vi har haft varierande vindar med tex kryss i kuling på Nordsjön och hård läns i stora vågor från Lissabon till Porto Santo. Irländska sjön låg istället spegelblank och över Biscaya hade vi det ju väldigt lungt och fint. Sällan har vinden dock varit lagom och från rätt håll, riktigt fin njutbar segling i lagom vind har faktiskt varit sällsynt.

Vi har satsat rätt mycket på att underhålla och småförbättra Night. Hon är en (ännu ;-) finare båt nu än när vi lämnade Sverige och vi har ambitionen att hon i varje fall inte ska tappa mycket på det som är kvar av resan.

Väder, reparationsbehov och i viss mån besökande gäster har gjort att vi legat klart mer i marinor än vad vi trodde vi skulle göra. Det har kostat en slant, men på det hela taget har det nog varit värt det (läs text om svajankring ;-) Hoppas kunna skära i den utgiftsposten när vi kommer till Karibien dock.

Bäst på resan så här långt har varit:
1. Umgänget med härliga människor! I stort sett i varje hamn har vi varit omgivna av underbara människor.
Det blir att man lägger massor med tid på bryggsnack, fika, middagar osv med vänner. Vi har lyckats jättebra med att hålla sällskap från hamn till hamn med andra båtar och i de flesta hamnar har vi dessutom lärt känna nya. Att långsegling var socialt det visste vi, men att det skulle vara såå mycket det kunde vi inte ana och det är helt underbart kul.
2. Att varva ner och må bra
Det tog en god stund, men nu känner man riktigt hur kroppen är i fatt. Vi sover väldigt gott, joggar då-och-då, har en skön solbränna och är ordentligt nere i varv nu. Det njuter vi av!
3. Besöka härliga platser
En plats blir minst dubbelt så härlig och facinerande om man har seglat dit. Det låter kanske underligt, men så är det faktiskt, även hemma i Sverige (Visby var tex jättespännande och lite exotiskt första gången vi seglade dit, men rätt så vanligt om man kommer med färjan). Flera platser har verkligen varit supermysiga, Caledonian Canal med de sanslöst trevliga skottarna, La Coruna, Lissabon, Porto Santo, Santa Cruz - för att nämna några.

Sämst på resan så här långt har varit:
1. Det är inte så kul med långa överfarter
Framförallt Jonas börjar bli ganska trött på segling! Det som varit en sanslös njutning mest hela livet är nu inte så himla kul längre, i varje fall inte de lite längre överfarterna då vi bara är två. Atlanten känns som en spännande utmaning och det ska bli jättekul att få ha med Erik och Lasse, så till den seglingen längtar vi faktiskt, men seglingen hit ner har många gånger känts lite motig. Dyningen på havet är trist, den förstör ofta seglingen, och vi har inte haft någon större tur med vindarna. Vi hade sett fram emot att njuta av havet, nattseglingarna och frihetskänslan som det skulle ge, men det är mest mörkt och läskigt. När det inte är läskigt så är det ganska långtråkigt. Det är ju land som är kul och spännande, havet är ganska lika överallt. En plåga är sjösjukan, en annan rädslan och otryggheten. Vi trodde att vi vid det här laget skulle vara så rutinerade att vi skulle kunna vara helt coola till havs, men så har det inte alls blivit. Med kunskap kommer insikter om möjliga problem och osäkerhetsfaktorer och är man lite benägen att oroa sig så kommer rädslan. Att en timme i bil på vägen egentligen är mycket farligare hjälper inte, rädslan är inte rationell.
2. Kostnadsjakt
Man känner sig väldigt fattig helt plötsligt när det enda som händer på bankkontot är att pengar försvinner utan att några nya sätts in. Är man van att få lön varje månad är det pressande att nu bara förbruka. Att det skulle bli så visste vi ju innan såklart, men känslan av att "bränna pengar" är med oss lite för ofta för att man ska vara helt nöjd.

Lite statistik:
Från det att vi lämnade Stockholm till vi kom till Las Palmas gick det 141 dygn. På den tiden har vi legat 99 nätter i marina, 8 nätter på svaj utanför marina, 15 nätter i naturvik och 19 nätter har vi seglat. Vi har tagit oss ca 3800 sjömil (osäkert pga strömmar och loggens ev missvisning), lika med ca 700 landmil. Med en snittfart på 5 knop är det alltså ungefär 31 dygns segling totalt.

Vi har ganska exakt hållit vår budget på 15000kr i månaden. 27% av utgifterna har gått till mat, 21% till båtprylar, 16% till hamnavgifter, 16% till "nöje" (restaurangbesök, fika på stan, hyrbil, etc), 12% till bränsle (diesel och gasol), och 8% till "annat" (kläder, frisör, osv). Matkontot blir nog extra stort pga att vi inte köper kött, grönsaker är ju vansinnigt nog oftast dyrare än kött. Kontot för båtprylar inkluderar en blandning av löpande underhåll, förbättringar och olyckshändelser som tex mastkraschen i Peniche. Hamnavgifter hade kunnat vara lägre och vi hoppas som sagt kunna sänka den posten i Karibien, men det krävs envishet och diciplin för att minska den ordentligt. Bränslekontot blev högt i början då vi oftast antingen hade motvind eller ingen vind alls. De flesta vi talat med verkar dock ha gått ännu mer för motor än vi.

Allt som allt kan man väl säga att detta är dyrt som tusan, emellanåt ganska tufft, men helt extremt härligt!