Knalla iväg baftota på fest
Sen vi kommit över Biscaya har tempot gått ner. Det känns lite märkligt att inte längre ha något att stressa över. Helt plötsligt har vi inte längre bråttom. Det spelar ingen större roll om vi blir inblåsta någonstans eller om vi stannar någon dag (eller flera…) längre än vi tänkt i en hamn. Vi har gott om tid på oss innan vi måste segla till Madeira. Vi går omkring med känslan att visst måste det väl vara något som vi måste stressa med nu? Nog är det väl något man egentligen borde känna lite dåligt samvete för? Men nej, vi kommer inte på något som ger oss så där fasligt mycket dåligt samvete. Visst har vi massor med punkter kvar på att-göra-listan, men inget som längre är akut och inte kan skjutas upp till morgondagen ;-)

Så: Vi unnar oss avkoppling. Läser, solar, kopplar av och upplever. Vi stannar rätt så länge i varje hamn. Utforskar de ställen vi hamnar på, men framförallt så tar vi dagen som den kommer. En vanlig dag i hamn kan se ut så här ungefär: Sova tills man vaknar och så gärna ligga och dra sig lite och somna om ett par gånger (Vi sover väldigt mycket, försöker kanske ta igen av all sömnbrist under det tidigare året), sen en lång rejäl frukost, och därefter aktivitet nr 1 som kan var något av t ex följande: internetcafé, ligga lite på stranden, handla mat, fylla vatten, något småfix på båten, leta efter någon pryl till båten på stan, tvätta, ligga och läsa några timmar, ta en joggtur eller bara sightseeing i största allmänhet. En lunch när vi börjar bli hungriga (där det passar; ombord om vi är i båten, annars ute). Sen orkar man oftast med aktivitet nr 2, som är något annat av aktivitetsalternativen. En hel del middagar har vi unnat oss att äta ute – ofta i sällskap med Nefertiti. Gärna bira och chips i sittbrunnen i kvällsolen innan middagen. Eftersom man äter så sent i Spanien och Portugal så är det aldrig bråttom om att hinna iväg ut. Det passar vår dygnsrytm perfekt. Om vi inte äter ute, så blir det något smarrigt i båten.

Seglarlivet är också väldigt socialt. Mycket prat på bryggan eller ombord på varandras båtar och man bjuder gärna ombord varandra. En del kvällar blir det fest. Det är trevligt att bara kunna knalla iväg barfota till grannbåten eller ta jollen till en annan båt på svaj. Inga transportproblem, ingen taxi, ingen panik med att hitta något att sätta på sig, stryka kläder och stressa iväg för att hinna med bussen. I Bayona var vi flera båtar med folk i vår ålder så då bjöd Nefertiti på drinkpartaj som varade ända till klockan sex på morgonen (!), efter ett antal timmars dans på stans salsabar och sedan diskotek därefter. Vrålkul!

Vi undrar lite vad som komma skall i nästa fas i vårt långselgarliv. Kommer vi att helt plötsligt börja vakna tidigt om mornarna och ha massor med energi att ta itu med nya saker? Ja vem vet. Vi får väl se. Det är i alla fall helt underbart att kunna ta dagen som den kommer.