Halva Karibien avklarat – dags för en sammanfattning
Nu har vi sett det alla de så kallade Windward Islands (från Martinique i norr till Grenada i söder) samt Trinidad och Tobago, så vi tänkte det kunde var dags att sammanfatta lite av hur det varit.

Hur är det att segla i Karibien då? Rena paradiset eller? Ja, det är inte så dumt faktiskt. Det är ofta vackra och mysiga platser man kommer till med sol, korallrev, regnskog, turkost vatten och härliga bad. Färgglada drinkar och spännande mat. Allt det där man föreställer sig när man drömmer om Karibien hemma i vinterrusket.

Egentligen visste vi väldigt lite om vad som väntade oss här innan vi kom hit. Till skillnad från när vi gjort andra resor så hade vi knappast hunnit tänka på hur det skulle vara när vi väl kom fram. Knäppt kanske att lägga sex månader på att segla till ett ställe man knappt vet något om ;-) men så var det faktiskt! Just att komma till Karibien var ju inte det stora målet med resan (målet är ju resan i sig själv liksom). Fördelen är att vi inte har en massa förväntningar på hur det ska vara, istället blir vi oftast positivt överraskade av det vi upptäcker.

En sak som kan vara lite lurig med förväntningarna på Karibien är att bilden man får hemma inte stämmer helt med verkligheten överallt. Bilden man ser är ju ofta en liten obebodd ö med kritvit sand, ett par palmer och turkost vatten. Visst finns det här, men egentligen passar nog den bilden bättre på andra platser (Söderhavet?). Öarna här är mestadels ganska stora och bergiga, men vi märker själva när vi ska välja ut bilder till hemsidan att man inte kan motstå de där läckra strand/palm/turkost vatten-bilderna…

Men det är inte alls något negativt att det finns mer än palmer och stränder. Tar man sig tid att upptäcka öarna så finns det en hel del att se och öarna är vackra. Det är vackra vyer, det växer så det knakar i regnskogen och utflyktsmöjligheterna är många. Det häftigaste att uppleva, tycker vi i alla fall, är spännande djur och natur. En vandring i regnskog, bad i vattenfall, snorkling på korallrev, eller att se sköldpaddor, delfiner eller val - det är så himla kul att vara med om.

Det bor också mer människor här än vad man kanske föreställer sig hemma, det är inga obebodda öar precis. Det finns både motorvägar och höghus på flera ställen ;-) . Fördelen med detta är naturligtvis att det finns annorlunda kulturer att uppleva och lära känna. Öarna är sinsemellan många gånger väldigt olika. Som störst blir nog kontrasten när man seglar från Dominica vidare till Les Saintes, från nästan enbart färgad befolkning på "typisk karibiskt" lite fattig ö till... ja nästan Frankrike.

Kariberna man möter är ofta rätt härliga typer, glada, lugna och för det mesta väldigt sympatiska. Mest kommer vi i kontakt med dem som vill sälja något, det är väl naturligt, men de flesta är öppna och tar sig tid att prata. Ibland är det kanske lite väl många som vill erbjuda sina tjänster eller produkter på något ställe (typ en klunga taxichaffisar som alla frågar om man behöver en taxi, eller fruktsäljare på marknaden som alla ropar samtidigt, osv.) men de frågar i regel bara en gång och blir inte sura om man tackar nej.

Vi har förstått att det finns en del som menar att Karibien var så mycket bättre förr, innan långseglare och charterbåtar blev så många och öarna inriktade på turism. Så är det kanske, men vi var inte här då så skillnaden spelar ju ingen roll för oss nu. Just nu har antalet seglare tydligen minskat igen, jämfört med för tex tio år sedan, så kanske är det bättre igen. Vi upplever absolut inte att det skulle vara för trångt med för mycket båtar. Att det är dyrt jämfört med förr är synd såklart, å andra sidan står ju dollarn väldigt lågt nu så det blir inte så farligt (de flesta öarna har sin valuta fast knuten till $US).

Allt det praktiska tar hemskt mycket tid i anspråk här, tur vi har så gott om den varan! Bristen på gästhamnar gör det krångligt att fylla vatten så därför sparar på det och använder saltvatten till så mycket som möjligt. Duscha får man sällan, vi tvättar oss oftast genom ett bad från badstegen i det salta havet. Att bunkra är tidsödande - åka taxi eller gå långt med ryggsäck, lasta jollen, ta sig ut i vågorna på stranden för en skumpig färd med alla matvaror och balansövning för att få maten ombord. In- och utklarering när man byter land tar en liten stund varje gång och eftersom länderna är små så blir det ganska många gånger. På Tobago var det lite extra krångligt eftersom vi var tvungna att åka taxi till och från huvudstaden varje gång.

Men många öar har dock ordnat det bra för oss seglare eller "Yachties" som vi kallas. Där finns tex jollebryggor, båtar som kommer och hämtar tvätt, tankbåtar som levererar vatten och diesel, Internetcaféer och DVD-uthyrning. Restauranger finns det gott om, men standarden är väl inte alltid den högsta. Ibland är det billigt, som tex på Trinidad och Tobago, men för det mesta är det nästan som i Europa. Vi svenskar är bortskämda hemifrån med suverän mat på restaurang, vilket vi märkt av under hela resan. En schysst krog hemma överträffar det mesta, inklusive maten vi fick i Spanien och Portugal. Men det är klart, då kostar det där efter och man kan få vänta en halvtimme på att få in notan…

Seglingen här är inte alltid helt enkel. Det är öppet hav mellan öarna, hela Atlanten ligger på, så det kan vara både mycket vind och stora vågor. Vinden är ganska konstant, under de månader vi har varit här har det nästan bara blåst från nordost i varierande styrka. Vanligast har varit runt 10 m/s. Det är inte jättenära från ö till ö så det är ibland ganska långa dagsetapper. Vi har valt att segla lite längre över natten ibland för att kunna ligga still lite längre på nästa ställe. Det blir inte som under en semester hemma då man seglar nästan varje dag, här ligger vi gärna still på ett ställe minst tre-fyra dagar, gärna en vecka.

Gästhamnar är det väldigt ont om på de öar vi sett hittills. I området vi sett finns St Lucias Rodney Bay och Martinique med den stora Le Marin, och ett par till kanske, men inte så värst många fler. I praktiken ligger man knappt inte vid brygga mer än någon gång i månaden eller så, annars är det svajankring som gäller. Många vikar är enkla att ankra i, sandbotten och gott om plats gör det smidigt. På andra ställen är det krångligare, tex när det är sa djupt att man tvingas ankra nära land med en lina i till ett träd. Ett återkommande problem är att dyningen hittar in i viken, ibland trots att man tycker det borde vara omöjligt, och gör ankringen väldigt rullig. Det kan driva en till vansinne att ständigt gunga fram och tillbaka och vissa nätter har det faktiskt varit så illa att det varit svårt att sova. Men men, man står ut med det, eller hittar en annan vik.

Karibien är otroligt färgglatt. Turkost, rosa, korallrött, gult, grönt, rött, blått. Hus, människor, växter, djur, mat och drinkar – allt kommer i härliga glada färger. När Ulla och Rutger kom hem till Sverige efter två veckor hos oss berättade för oss på telefon att ”allt var grått, grått, grått" – så kan det ju kännas i februari-Sverige.

Det hade inte varit så dumt om vi hade haft en flygresa hem inplanerad för att få uppleva kontrasterna. Nu är vi så vana vid Karibien att det är lite svårt att tänka sig hur det är att frysa på en busshållplats på väg hem från jobbet i mörkret. Men samtidigt kan vi inte riktigt låta bli att längta lite också. Grått kan vara vackert! Det kan vara härligt med kylan för att sedan komma in i värmen och myset i lägenheten hemma, hoppas bara att vi kan uppskatta det under en hel vinter när vi kommer hem!