| Inblåsta
igen, denna gång i Skottland... Det blev ett antal dagars väntan i den dyiga viken utanpå fiskebåtarna. Hård sydlig vind, till och med kulingvarning ena dagen, gjorde att vi blev kvar. Det som var mest irriterande var att vi bara var ca 20 distans från superwhiskyön Islay, med bla Lagavulin och Laphroaig. Vi ville verkligen dit, men vi blev avrådda, då det inte fanns någon bra hamn för hård sydlig vind där, så vi var fast i vår dyvik. Så nära men ändå så långt bort… Vi roade oss med bl a en joggtur samt att gå de fyra kilometrarna in till Tarbert, som var en mysig liten by, där vi åt en lyxig skaldjursmiddag. Annars präglades dessa dagar mest av lyssna på otaliga väderleksrapporter på VHF:en och fundera över olika alternativ att ta oss vidare, vilket alltid slutade med att vi var fast där vi var. Det fanns helt enkelt inga andra utvägar. Vi frågade walesaren om han trodde det skulle gå bra att segla mot Irland i rådande vindar. ”It will certainly not be pleasant…”, blev hans svar med en typisk underdrift. Mycket vind rätt framifrån i kombination med medstömmen från tidvattnet (att gå i motström är annu värre) gör vågorna besvärliga. Att runda Mull of Kintyre kan nog vara rätt kärvt i de förrhållandena, det är också risk för ”overfalls” (brytande höga vågor som skapas av tidvattenströmmarna) där. Som tur var hade vi haft några riktigt härliga dagar innan i Oban tillsammans med Kristian och Eva, kompisar hemifrån som semestrade i Skottland. Oban var en riktigt mysig stad och vädret var faktiskt bra. Eftersom Kristian och Eva hade hyrbil, gjorde vi dagsutfykter och hann att se lite runt Oban. En härlig middag med massor av musslor blev det också på den härliga seglarrestaurangen ”The Frog” vid marinan. Där samlades Musto och Henri-Lloyd seglarställen i mängder ;-) Men tänk att det hela tiden blåser rakt från det håll som vi var på väg till? Vi längtade såå efter en fin segling någon gång, att slippa gå för motor eller motorsegla, att få vinden in från någon annan riktning än rakt framåt. Dessutom var det mestadels kallt och regnigt och mycket vind. Kändes mer som om vi höstseglade, trots att det var mitt i sommaren… Vi hade inte haft shorts mer än någon timme på hela resan hittills. Började längta efter lite värme. En skotte som Kristian och Eva stött på hade sagt: ”You know it’s Scotland, it can be summer in five minutes.” Vi tyckte dock att det kändes mer som "for five minutes" - det kunde bli jättefint väder under en kort stund så att man precis hann att se hur vackert allt var och hur varmt och härligt det kunde vara, sen var det gråmulna blåsiga vädret tillbaka igen. Skottarna bedyrade att det var en rekorddålig sommar, så det kan säkert vara mycket bättre annars. I skrivande stund har vi precis gått för motor över till en liten låg ö som det blåser rätt över, men som ändå ger sjölä. Gigha är den enda ankringen innan rundningen av the Mull of Kintyre. Vi gav oss iväg från fiskelägret i morse vid femtiden, men bestämde oss för att gå in i hamn, då vinden fortfarande var rätt emot och sjön hopplöst grov. Väderleksrapporterna talar om ett vrid mot väst, de har tjatat om det några dar nu, kanske kommer det till kvällen trots allt. Nu ligger vi och skumpar på en boj och har bestämt oss för att vänta tills i eftermiddag, som är nästa chans att ge oss iväg då vi har tidvattenströmmen med oss, innan vi fortsätter. Elin och Mattias har förmodligen precis landat i Dublin. De ska vara med ombord i 3 veckor, från Irland till Spanien och Portugal, och det verkar som om de för vänta lite i Dublin innan vi är framme. Vi som hade tänkt vara i Dublin ett par dagar innan de kom och preppat för att kunna ge oss av direkt. Bunkrat, tankat vatten och diesel, tvättat, etc… Varför denna motvind hela tiden? Allt är annat är toppen, men vi börjar bli rätt less på vädret faktiskt. |