| Bob Marley
på Biscaya Klockan 12:00 den 30:e juli var vi redo! Vi kastade loss, vinkade till alla vi såg och lämnade Irland med sikte på Spanien. Som seglare har man ju verkligen respekt för Biscaya, man har ju hört ett antal läskiga historier om den överfarten. Så vi var lite pirriga. Att passera över Fastnet var också lite läskigt med tanke på allt vi hört om de olyckor som skedde vid Fastnet race 1979. Det kan ju blåsa en del här liksom. Men vi blev lugnade av att vädret faktiskt var väldigt lugnt, solen sken och vågorna var små. En låång jättedyning från nordväst hade vi med oss nästan hela resan, men den märktes knappt eftersom det var så långt mellan topparna. Mest som att segla i ett lite kuperat landskap. Svaga vindar var utlovade. Tyvärr hittade vi ingen båt som vi kunde ha sällskap med. En tysk båt som vi pratade med ville vänta för att de tyckte det var för svaga vindar! Men vi tyckte att väderutsikterna var nästintill perfekta, det var absolut inte aktuellt för oss att invänta mer vind! Man vet ju aldrig när nästa busväder drar in, hellre för lite vind än för mycket tyckte vi och hade laddat med ordentligt med diesel. Schemat som Jonas knopat ihop följdes till punkt och pricka. Vi var två personer tillsammans på fyratimmarspass. Vid middagstid körde vi tvåtimmarspass, då middagen skulle tillagas och person- och passkifte skulle ske. Stämningen var på topp ombord på Night. Elin och Mattias hade snabbt hunnit lära sig det mesta ombord så allt gick väldigt smidigt. Det var väldigt skönt för Jonas och mig att få lite avlastning, men framförallt så var det himla roligt med lite sällskap på passen. Det blir otroligt segt när man bara är två personer ombord och får vara ensam på sina pass hela tiden. Många samtalsämnen avhandlades under resan och många skivor lyssnades på. Vi kom fram till att Bob Marley passade väldigt bra på Biscaya så den CD:n åkte ofta på. Högtalarna i sittbrunn som vi installerat en helg bara precis innan avfärd var verkligen guld värda. Mitt ute på havet kan man ju kräma på precis så högt som man vill. Underbart! Måltiderna var höjdpunkter. Eftersom Elin och Mattias hade bunkrat rejält i Cork, fanns det mycket att välja på. Mattias och Sara blev sjösjuka av att vara under däck för länge så det blev Jonas och Elin stod för den mesta matlagningen. Elin hade hittat sin favoritmüsli "Alpen" ;-). Alpen blev snabbt favorit ombord så det blev många Alpenskålar med mjölk eller yoghurt under nattpassen, vilket blir rätt många om dygnet... När man var som tröttast och hade blivit purrad för att ta nästa pass var det ett vanligt knep för att få oss på benen att locka med lite Alpen! Ungefär halvvägs var det tvagning ombord ;-) Kände oss som riktiga oceanfarare när vi tvålade in oss och hällde hinkar med sjövatten över oss mitt på Biscaya. Allt till musik förstås - Bob Marley funkade bra till bad också. Vi hade varit ordentliga med att snåla på färskvattnet, så vi hade mer än trefjärdedels tank kvar när det bara var något dygn kvar. Vi hade också varit noggranna med att hela tiden stänga av tryckvattenpumpen. Om vi skulle få läck på någon slang i färskvattensystemet, skulle vi kunna riskera att förlora allt färskvatten. Tyvärr fick vi testa det i verkligheten också. Vi hade glömt att stänga av pumpen när en av slang till varmvattenberedaren gick sönder. Eftersom vi gick för motor, hörde vi inte hur tryckvattenpumpen gick. Vi upptäckte bara helt plötsligt att vi hade vatten på durken, men då var det redan för sent. Vi hade blivit av med allt färskvatten. Som tur var hade vi en rejäl extradunk med oss plus att vi hade massor med vattenflaskor. Det skulle inte gå någon nöd på oss. Men lite snopet var det eftersom vi hade snålat så på vattnet… Vi var dock tacksamma att detta hände ett dygn från hamn och inte mitt ute på Atlanten på väg mot Karibien. Men nu har vi lärt oss. För övrigt gick allt kanon. Vi hade inga andra problem på vägen. Ungefär hälften av resan hade vi dessutom fin vind så vi kunde segla. Resten fick motorn gå. Vi såg mindre valar, delfiner och fåglar på vägen. Vid ett tillfälle såg vi helt plötsligt hur det blåste upp vatten. På lite håll såg vi hur valarna blåste ut luft. På de rejäla vattenduscharna rätt upp i luften förstod vi att det inte var några små valar - det måste ha varit riktiga bjässar. Tyvärr fick vi aldrig se mer än just valarnas andedräkt. Sen såg vi också massor med konstiga flytande maneter som hade som ett slags segel av manetkroppen upptill. Vi spekulerade var de kom ifrån och var de var på väg och varför de seglade… På morgonen den 3 augusti siktade vi land! Spanien! Stämningen steg och skojspanska snackades ombord. Vid tretiden på eftermiddagen kör vi in i La Coruñas hamn. Ett jätteregnväder med åska välkomnar oss. Så häftigt regn hade vi inte haft på hela vägen som vid infarten till Spanien. Men vi lät oss inte bekomma, vi var snart framme. Nefertiti som hade gett sig av samtidigt som oss över Biscaya, fast från Brest i Frankrike, hade haft lite kortare resväg och kommit fram ett dygn tidigare, väntade på att vi skulle komma. De såg oss direkt vi kom in i hamnen och kom och mötte oss med jollen. Vi hade inte sett Angelica och Jonas sedan Ystad, så det var ett himla kul återseende. Nu var vi sugna på att komma iland, så vi la till vid en av marinornas bryggor. Vilken känsla att vara framme! Yippee! Nu åkte champagnen fram som vi fått av Gun och Lennart att användas vid ett särskilt tillfälle. Detta var väl verkligen ett tillfälle värt att fira! Så vi drack skumpa i regnet tillsammans med Angelica och Jonas på Nefertiti. Lite senare fick vi en lång varm dusch på marinan och sen gick vi på vingliga sjöben upp på land för att se La Coruña och Spanien. Värme, palmer, sandstrand, storstad, tapas och spansk öl… Spanien overdose. La Coruña var helt underbart, den härligaste staden hittills på resan tyckte vi! Vilken lycka! Vi hade tagit oss hela vägen till Spanien!!! |