| Dagbok
från Atlanten 21
november - Startdag! Den 21 november var en riktigt fin dag. Blå himmel och sol, men kanske lite lite vind. Kändes idealiskt att starta en Atlantsegling på. Dagarna närmast innan hade ett lågtryck passerat och det hade tidvis blåst ganska mycket från SO. Men nu var lågtrycket på väg bort och de svaga vindarna tillfälligt här. Under förmiddagen fixade vi de sista smådetaljerna, nervöst dubbelkollande allting och sen sa vi hejdå till alla. På bryggan var det stort kramkalas med ryggdunk och lyckönskningar. Extra mycket hejdå till Nefertiti och Glad så klart. Efter ett stort pastalass (så att vi skulle stå oss ett tag) kastade vi loss kl 11:45. Nu lämnade vi tryggheten och civilisationen för ett bra tag framöver... Det var riktigt häftigt att kasta loss. Överallt tutade folk på båtarna och hurrarop hördes överallt. ”Tjohoo!!! Nu drar vi!” ropade vi. Med gåshud och jättesmajl styrde vi ut ur hamnen. Massor av människor hade samlats på pirarna för att vinka av alla ARC-båtar som skulle styra ut på Atlanten och mitt ibland alla hörde vi några svenskar vinka och ropa "heja Sverige!" när de såg oss. Redan var det massor av båtar ute vid startområdet, just utanför pirarna. Läckert att se massor av segel överallt. Många båtar som inte var med i tävlingen var också därute för att se starten. På ett par åskådarbåtar fanns det vänner, bl a Line-Beate och Jörgen från Wild Bird. Jättekul med så mycket påhejningar! Men nu måste vi börja tänka på hur vi skulle vi lägga upp en plan för starten. Vi skulle naturligvis segla så länge så att starten inte skulle betyda någonting i slutändan, viktigast är såklart att inte kollidera med någon båt. Med nästan 200 uppstressade och kappseglingssugna båtar på startlinjen finns helt klart risken. Särskilt som om nästan alla båtar är mycket större än Night. Men ändå är det ju nästan omöjligt att inte ryckas med... det tar verkligen emot att bara släppa iväg de andra och lägga sig sist. Taktiken fick bli en lagom feg variant, starta i den bästa positionen vid lovartmörket, men släppa iväg de allra hetsigaste. Gå över bland de sista, men göra det på bästa stället. Eftersom de flesta borde vara snabbare än Night borde vi ganska kvickt ha hyggligt fri vind och ett bra läge för att sträcka runt Gran Canaria. Nu blev det inte riktigt som vi tänkt såklart, vinden mojnade minutrarna innan start och det blev mest en stor klump med guppande båtar med knapp styrfart, men vi gjorde en hygglig start ändå. Det var lite segt att under de första timmarna knappt lämna Las Palmas och eftermiddagen dog vinden nästan helt så att vi fick slösa våra fyra första motortimmar. Man får ju tillägg på tiden för antal motortimmar (motortimmar*1,2) så det kändes inte så kul att dra igång motorn så snart, men vi hade som ungefärlig princip att om det gick under 3 knop en lång tid så skulle vi köra motor. Framåt kvällen kom ny vind, den vanliga nordostan som oftast blåser på Kanarieöarna började verka igen när lågtrycket försvann norrut. I våra sistaminuten förberedelser i Las Palmas ingick att skaffa tamp och block fför spinnakersegling, fram tills dess aldrig testat av oss på Night, och redan kom det till användning! Spinnakersättningen gick som smort och det var superhärligt att se får gulblåblåsa fylla för första gången. Vid middagstid skymtade vi en val helt nära båten och stämingen ombord var absolut på topp. Vi försökte njuta av att se land så länge det gick, tänkte att nu dröjer det till nästa gång... Tisdag
23 november - Alla segelalternativ testade Fram tills nu har
flera segelsättningar testats. Redan första dagen hissade
vi Nights gul-blåa spinnaker för första gången!
Dag två seglade vi fjäril (storsegel och genua åt olika
håll) och sedan wing-on-wing. Mycket energi, trixande och fixande
för att få fart i båten i den lilla vinden som varit.
Men det har ändå varit perfekta startförhållanden
för oss som är nybörjare på Atlantsegling med väldigt
små vågor och i alla fall inte för mycket vind. Lasse
och Erik som pluggat boken ”Hårt väder till havs”
och tänkt sig jättevågorna och tufft väder är
förvånade, men nöjda. Stämningen är på
topp, mycket skämt och stoj. Idag har vi pratat på VHF:en med ett lastfartyg och en tysk tvåmastare. Har även fått in väder och lyssnat på allmänt chat från andra ARC-båtar på kortvågsmottagaren. Det varnas för starka vindar norröver så alla ARC-båtar rekommenderas att gå så långt söderut som möjligt. Stämningen är fortfarande superbra och vi njuter i fulla drag av den fina seglingen. Just nu har vi precis styrketränat och strax är det baddax även för Jonas och Lasse. (Vi sätter fast oss med sele innan vi går i vattnet från badstegen, så nu kan ni som är oroliga pusta ut ;-) Vi har tyvärr tappat kontakten med både Nefertiti och Glad nu. Glad hörde vi igår, vilket var kul eftersom vi inte fått kontakt med dem på hela tiden (mer än att vi såg dem i starten). Tyvärr har de haft lite otur. Deras bom har gått av, så just nu kan de bara använda försegel. Hoppas de lyckas laga bommen på något sätt annars kommer det att ta lång tid för dem att nå St Lucia eftersom de bara har ett försegel. Nefertiti hör vi varje dag på kortvågsradion när de rapporterar in sin position. Men vi kan ju inte prata med dom eftersom vi inte har någon kortvågssändare (bara mottagare) och de kan inte höra oss. Men vi får i alla fall reda på att de rör sig framåt och att de går med en väldigt bra fart. Fredag
26 november Oväder är på intågande och man råder alla ARC-båtar att gå söderut till minst 20 N. Vi gippade och styrde 220 grader istället. Ovädret beräknas komma på söndag. Bäst att få så mycket sömn och vila som möjligt innan dess. Söndag
kl 02:10 den 28 november – En flygfisk kraschlandar Vi går för
motor just nu – väldigt lite vind. Under dagen skiftade vi
olika segelsättningar i den svaga vinden. Wing-on-wing, till spinn
till stor & genua flera gånger. Frustrerande, svårt
att få fart i båten. Det var inga snabba segelbyten direkt
heller, eftersom massor av olika tampar måste dras om för
varje segelbyte. Spinnackerbom upp eller ner, spinnackergajar och suggor
dras eller tas bort, wing-on-wing rullas ut eller in och dubbla skot
dras genom spribom och storbom, spribom upp eller ner, hissa storseglet
upp eller ner, packa spinnacker med alla gajar på rätt plats
etc så att det går att hissa spinnackern utan att det trasslar
sig eller kommer upp som ett timglas etc… För mig och Jonas
som hunnit bli riktiga långseglare på den punkten att vi
blivit ovana vid att ändra segelsättningen så ofta,
var det extra kämpigt. Men Erik och Lasse är entusiastiska
och vana vid hemmasegling och kappsegling och kämpade glatt på
med alla segelbyten utan att tröttna. Tisdag
30 november - Svaga och växlande vindar Vi börjar tröttna på att vi aldrig får mer vind, så Erik gjorde en sång till havet med önskan om mer vind och Lasse har offrat sina franska 80-talsbrallor som gåva till havet med hopp om mer vind. Hoppas det hjälper ;-) Vi har firat 1:a advent ombord! Märkligt att känna doften av glögg, russin och mandlar i 30-gradig värme mitt ute på Atlanten. Men det var riktigt härligt och vi njöt verkligen. Vi ringde upp Glad på satelliten och önskade glad 1:a Advent. Jättekul att prata med dom och att allt gick bra trots den brutna bommen, de har lyckats lappa ihop den hjälpligt och kan ha storseglet upp så länge det inte blåser för mycket. Vi har inga andra båtar i sikte. Har varit ensamma ett bra tag nu. Väldigt speciell känsla att vara här mitt ute på Atlanten med bara hav, hav, hav runt omkring. Bara horisont. Man får passa sig så att man inte tänker på det för mycket bara… Annars är allt väldigt härligt. 30 grader varmt nere i kabyssen (trots alla luckor öppna), 26 grader varmt i vattnet (temperaturen stiger, undra hur varmt det blir i Karibien? How high can it go?) och väldigt väldigt varmt i sittbrunnen. Vi har våra rutiner ombord. Kör våra 3-timmars pass. Vi äter frukost, lunch och middag ihop. Frukost vid åtta/nio, lunch vid tolv/ett och middag vid sex/sju-tiden. En person är kock i ett dygn (vart fjärde dygn är man kock) och har då inga vakter. Fördelen med att vara kock, vilket i sig är rätt så jobbigt eftersom det gungar hit och dit vilket gör det svårt att laga och hålla alla tallrikar och så på plats, är att man får en hel natts sömn i sträck utan nattvakter. Man är i och för sig standby som kock att rycka in om det skulle behövas, men det har oftast blivit så att vi låtit kocken sova och väckt någon annan istället eftersom man verkligen unnar kocken en hel natts sömn. Har hunnit tänka en del. Det är många timmar man sitter ensam på sina nattpass och har inget annat att göra än att tänka. Havet är STORT. Flera tusen meter djupt och sträcker sig många distans. Man får en helt annan känsla för havet och Jorden när man seglar i en liten båt tvärs över Atlanten. Så mycket vatten… Hittills har spinnakern
varit mycket använd. Inte kunde man väl tro att vi skulle
segla spinnaker på Atlanten! Vilken tur att vi ändrade i
ARC-pappren och angav att vi skulle segla spinnaker, samt att vi de
sista dagarna lade en del krut på att köpa och installera
gajar och suggor m m. Nu fick vi napp igen! Den 5:e doradon. Vi har haft 4 härliga fiskmåltider och nu blir det en till ikväll. Börjar likna rena gourmetresan det här. Fredag
3 december - Förlovning på Glad!!! Lördag
4 december – Halvvägs! Squalls hela natten Efter middagen dök våra första squalls upp (mörka moln med mycket vind och regn i). De andra hade gått och lagt sig så jag (S) satt ensam på mitt kvällspass. Vinden ökade och moln efter moln närmade sig. Molnen ser extra otäcka ut på natten då allt är kolsvart. Månen går upp sent nu (vid tvåsnåret) så det blir ett antal timmar i mörker. Jag rullade in genuan. Dock inget regn, bara mer vind. Längesen vi hade hårt väder ombord så det var lite ovant. Särskilt som det var vår första squall. Jag satt sedan på helspänn hela passet med ena handen på storskotet, redo att släppa ut vid en kraftig vindökning. Allt blir så mycket tuffare när det är mörkt. Man ser varken vågor eller vindökningar på vattnet. Men det gick bra. Jonas avlöste mig vid tolv och kort därefter kom en ännu kraftigare squall. Massor av regn och vind. Jag kastade mig upp från min koj i trosor och t-shirt, slängde på mig flytvästen och hjälpte Jonas att släppa på storskotet medans han rullade in genuan. Sedan snabbt på med regnbrallor båda två. Jonas upp på däck och jag gick upp i vind. Vi hann reva precis innan värsta vindökningen kom. Vindmätaren visade 19 m/s. Om sikten var dålig innan så var det ingenting mot nu, mitt i squallen. Tur vi inte var mitt ibland massa båtar. Senare under natten höll Lasse och Jonas på och kämpade med ytterligare en squall. Nu var det även åska på gång, så åskledarena fick tas fram och sättas på vantskruvarna. Sen startade de motorn för att köra ifrån åskovädret. De lyckades dock inte undkomma den, men som tur var så upplöstes det precis innan det nådde fram till Night. Puh! Vilken natt. Måndag
6 december
Igår hade vi besök av en vit stor fågel med långa ben. Absolut ingen havsfågel tyckte vi icke-fågelskådar-människor. Den verkade helt slut och vilade lite på fördäck. Men det var väldigt rulligt och den försökte hålla sig på plats så gått det gick. Vi försökte ge den vatten och en muffin, men den blev rädd. Den lämnade båten ett par gånger men kom tillbaks och landade igen. Hittade ingen bättre plats att vila på. När den lämnade båten för tredje gången försvann den och sen såg vi den inte mer. Men vi trodde hela tiden att den skulle återvända eftersom det var jättelångt till land och vi ju bedömt att den inte var någon sjöfågel. Vi döpte den till Forty eftersom den dök upp på 40:e longituden. Tyvärr såg vi dock aldrig Forty mer. Just nu är vår position N16 56, W45 10. Vi har fokus på positionerna. Ett stort sjökort över Atlanten sitter upptejpat på en vägg i salongen. Varje morgon, efter att vi ringt in till ARC-kontoret och rapporterat vår position, kl 12:00 UTC, markerar vi vår position på sjökortet och räknar ut hur många distans vi gjort på under dygnet. När vi får Nefertitis eller Glads positioner markerar vi in dessa också i kortet. Alla har vi fått upp en bra rutin med att skriva i loggboken vid varje passbyte. Fart, position, distans, vindriktning, vindstyrka, tid, samt även batteriladdning och barometertryck. Det är också spännande att se hur många distans som man lyckats segla under sitt pass. Ikväll blir det pizza med pizzasallad till middag! Lasse är kock idag och svettas just nu i köket! Igår var jag (S) kock och det blev kalabalik när en stor våg kom och lyckades välta en tallrik med tortellini och varm tomatsås över mig och golvet. Idag har vi upptäckt
att vi fått en husfisk som bor under aktern vid vindrodret. En
fin blå- och svartrandig fisk som hängt med hela dagen. Torsdag
9 december Vi har alla enats om att kombinationen av att ha passet kl 21 – 24 och 6 – 9 är mest jobbig. Visst är hundvakten kl 3 – 6 på natten jobbig också, men då får man bara ett mörkt pass i alla fall. Har man de andra två passen har man två pass i mörker med bara som mest 6 timmars sömn emellan och det brukar inte riktigt bli av att man lyckas sova innan passet och inte att man lyckas sova igen det under dagen heller. Inatt var det min tur att ha den jobbiga kombinationen 21 – 24, samt 6 – 9. Hörde på ARC-nätet att vi inte varit de enda att råka ut för squalls inatt. Den brittiska båten Kelly’s Eye, hade drejat bi under natten. 10
december – Nobeldagen! Dag 19. Kan inte förstå att vi varit ute så länge redan. Fint väder idag till skillnad från de två dagarnas moln och squalls-väder. Varmt dock. Man måste minst ta sig ett dopp på förmiddagen annars tuppar man av. Men man får se upp så inte badbrallorna åker av. Det går nämligen väldigt fort. För fort egentligen för bad från badstegen, men vi sitter fast i sele innan vi går i. Ca 6 knop hela tiden. Vår wing-on-wing har varit uppe ett bra tag nu. Passerade 50 grader igår. Det går fort framåt nu. Och: vi beräknar vara framme om en vecka! Det går att sms:a gratis via iridiums hemsida till vår satellittelefon. Tyvärr kan vi inte svara, men det är jätteroligt att få lite härliga hälsningar från familjerna hemma. Vi har annars satelliten på på onsdag- och söndagskvällar och det är verkligen jätteroligt när det ringer här mitt ute på Atlanten och att få prata med någon där hemma. Lennart, Jonas pappa, har varit helt fantastisk med att ge oss daglig väderinformation och positionsrapporter från ARC’s hemsida för bl a Glad, Nefertiti och Carpe Diem, samt ett omdöme om hur han tycker att det går för oss. Ett litet exempel från igår: ”Ni seglar bra, men häng i nu. VIKTIGT. Carpe strax S-om Glad 70 M NV om. 10 båtar inom 100 M. Rena racet. Ökande vind förut inga hot. Må gott. P.” Det är så roligt att få dessa sms, som vi kallar ”dagens Lennart”. Lennart peppar oss och lever sig in i vår segling som om det vore Volvo Ocean Race! ;-) Det är suveränt att få alla dessa rapporter. Lennart har under vår seglats även kommit att bli vår egen meterolog och surfar på alla vädersajter och ger oss färska analyser av det kommande vädret. Det har verkligen varit otroligt värdefullt och vi är verkligen tacksamma. Har fortfarande inte sett någon annan båt på massor med dagar. Det ska ju vara andra båtar i närheten, men vi varken ser eller hör någon på VHF:en. Vi spanar och spanar. Lördag
11 december kl 18 båttid – Längtar fram Vi har fått höra att Nefertiti har gått i mål redan! Vilket kanonrace de har gjort! Bara att gratulera. Jättekul! Konstigt att tänka sig att de nu går omkring på land och ligger fast förtöjda vid en brygga. Blir kul att träffa dom när vi kommer fram och höra om deras överfart. Glad ringde. De är 70 distans före oss. Deras bom går sönder hela tiden och de lagar den gång på gång. Duktigt av dem att segla så bra trots det. Nu är vågorna riktigt stora och vi hoppas att det lugnar ner sig lite till natten, annars blir det lite otäckt med de stora vågorna eftersom det är väldigt mörka nätter nu med nästan ingen måne alls. Den lilla som finns dyker upp sent på natten. Men vi har sol. Har lyssnat på hela hip-hop collection skivan idag. Stämningen fortfarande på topp, men vi börjar alla längta fram lite. Mest av allt längtar vi efter att allt är stilla och platt ett tag. Det tär på en när allt rör sig hela tiden, man kan inte ställa ifrån sig någonting utan att säkra det och man måste hålla i sig hela tiden. Kämpigast är det såklart för kocken som har ett svettigt jobb att få till maten när allt rör sig och åker fram och tillbaka hela tiden. Men vi längtar också efter en riktig dusch. Det har dock gått förvånansvärt bra att tvåla in sig och bada från badstegen eller ta upp hinkar och hälla över sig. Saltet på kroppen är inte så jobbigt som man kan tro, men det börjar bli lite dreadlocks i håret, så det vore bra med lite sötvatten! Det ska också
bli härligt att få gå en stund på fast mark.
Att kunna röra sig fritt utifrån vår 10-metersvärld.
Vår lilla mikrokosmos som vi kallar det. ”Santa Claus is coming to town…” i högtalarna. Lasse har satt sig tillrätta ovanpå akterruffstaket inför sitt sista nattpass. Vi såg delfiner idag förresten. Samt en tokig fågel som försökte att dyka efter vårt fiskedrag, så det fick vi hala in fort. Nu är det bara 130 distans kvar. Vi gjorde ett överilat segelbyte i solnedgången. Halvvind! Vi tog ner ena genuan från vår wing-on-wing, ner med ena genuan, spribom och alla skot och tampar. Precis när vi fått upp storen vred vinden och vi fick kämpa för att ställa allt tillrätta tillbaka till wing-on-wing igen. Vi kände oss trötta på segelbyten så det gick långsammare än vanligt, så vi slösade väl någon timme på denna manöver. 14
december – Land i sikte! Ska bli jätteroligt att få komma fram och träffa de andra ARC-seglarna också, men främst Nefertiti och Glad såklart. Nu är det otroligt varmt och vattentemperaturen har nu stigit till 28,2 grader. Vi beräknar komma fram ikväll. Det hinner tyvärr bli mörkt. Men det ska bli så härligt. Har lagt skumpan på kylning. Framme! Pyttelite vind och kryss vid målgången, men tillsist kom vi äntligen över och ARC-målgångsbåten blåste i hornet och gratulerade oss för en strålande insats och välkomnade oss till St Lucia. Nefertiti och Glad som haft ”Night-vaka” under kvällen ropade upp oss på VHF:en, Jonas på Nefertiti hade anlagt Karibiendialekt och välkomnade oss fram. I kanalen in mot marinan låg en restaurang som vi passerade precis intill och alla där reste sig och applåderade hurrade och ropade ”Well done!” Vi bara log fånigt och tog emot deras gratulationer. Vi var som i chock. Det var så overkligt alltsammans. Vi hade fått instruktion på radion var vi skulle lägga till, så vi styrde mot den platsen. När vi började närma oss vår bryggplats hörde vi någon spela en steelpan och i mörkret i duggregnet på bryggan syntes sedan massor med människor. Där stod de alla och välkomnade oss, både Glad och Nefertiti , m fl båtar och ARC-personal. Vilket mottagande. Lade till och fick hjälp av alla att lägga fast alla tampar. Svabb så låg vi fast förtöjda vid bryggan. Klev iland och fick grattiskramar av alla och varsin rum punch i handen. Wow! Vi var framme. Vad kul det var att se alla! Alla bubblade av frågor och vi hade massor att prata om. Sedan gick vi på vingliga ben direkt iväg till en restaurang – beställde in varsin pommes frites-middag och kall öl och skålade tillsammans med Nefertiti och Glad och alla de andra. Sen bar det av i båttaxi till det party som marinachefen bjöd alla ARC-deltagare på. Oj oj oj. Reggeamusik och rastamänniskor och mer rum punsch. Framme i Karibien! Vilken känsla! Oj vad gott vi sov sen den natten i en helt stilla båt förtöjd vid bryggan. Nöjda med ett smajl på läpparna. Vi hade klarat av det! Vi var framme! |